Tillbaka till husets karaktär
Den fyrlängade gården med halmtak hade genomgått en omfattande renovering 1962. Mycket av det ursprungliga uttrycket hade försvunnit, och för Barbara handlade arbetet om att hitta tillbaka till något som hörde hemma i huset och landskapet omkring.
Det befintliga köket var litet och låg i ett mörkt hörn, utan utsikt över omgivningarna. Genom att öppna upp mellan fem rum skapade familjen ett stort kök mot öster, med plats för ett generöst matbord, en braskamin och vardagen med små barn.
– Jag ville skapa en känsla av en svunnen tid, där man kan gömma sig lite när världen blir för stor och galen.
Renoveringen blev större än familjen hade föreställt sig. När mögel upptäcktes i stora delar av bottenvåningen fick allt rivas ut och byggas upp på nytt. Under tiden bodde familjen på övervåningen, periodvis helt utan kök.
– Vi grillade på vintern och åt middag i sängen. För barnen var det lite av ett äventyr, även om vi vuxna ibland tyckte att det var en riktig prövning.
Ett ärvt bord som utgångspunkt
Mitt i köket står ett ekbord från omkring 1750. Det har gått i arv i Barbaras familj och blev utgångspunkten för både kökets utformning och funktion. Nu används det som köksö, med en liten hälsning från en tidigare generation bevarad i en av lådorna.
– Min gammelmormor har skrivit en liten hemlig lapp som är inbyggd i lådan. Jag älskar hur fint bordet samspelar med Kulladals design.
Kulladal fanns med tidigt i processen. Den allra första inspirationsbilden Barbara sparade var från ett av våra showroom. Efter drygt nio månaders letande återvände hon till samma utgångspunkt.
– Om jag ska ta med mig något jag har lärt mig under processen är det verkligen att man ska lita på sin första intuition.
Valet föll på Legacy med luckan Högalid, tillsammans med en mörkbrun bänkskiva i Silestone med ljusa ådringar.
– Jag valde bland annat Kulladal för att köken är tillverkade i massivt trä, målade med linoljefärg och för att stilen passade så bra i ett gammalt danskt lantställe.
Gamla material får leva vidare
I skafferiet togs det gamla teglet fram. En antik dörr och ett antikt fönster, räddade från äldre byggnader i Köpenhamn, fick också en ny plats i huset. För Barbara är det viktigt att ta vara på det hantverk som redan finns.
– Jag hoppas verkligen att fler börjar tänka i lösningar där man räddar och integrerar gamla material i sina ombyggnader, i stället för att ständigt slänga och bygga nytt.
Även husets fönster från 1962 har bevarats, med sitt dragna glas som låter morgonljuset spela genom rummet.
– Vi är så glada för våra gamla dörrar och fönster. De ger värme och själ och sätter en helt unik prägel på ett annars nytt kök.
De äldre detaljerna och de nya snickerierna har tillsammans gett köket den förankring i huset som Barbara önskade.
– Många som kommer hit säger att det ser ut som om köket har funnits här ända sedan huset byggdes.
Men det är också i den dagliga användningen som materialvalet gör sig påmint.
”Det är en fröjd att öppna lådor och skåp och varje dag mötas av doften av skog och linolja och känna kvaliteten i hantverket. Man känner att det är ett kök som kommer att stå här även om 100 år.”
Praktiska tillbehör
I ett smalt utdragsskåp bredvid spisen finns plats för burkar och oljor.
En gul ton som följer ljuset
Köket är målat i Barbaras egenblandade gula kulör. Färgen skiftar karaktär med ljuset under dagen och är det hon tycker allra mest om med sitt nya kök.
Samma kulör återkommer på paneler, fönster och till och med eluttag. Väggarna är målade i en närliggande nyans, framtagen tillsammans med familjens målare, med en liten medveten skillnad som framhäver kökssnickerierna.
I ena halvan av köket har de gamla bjälkarna tagits fram. Tillsammans med den gula färgen bidrar de till det lantliga uttryck Barbara sökte.
– Jag har valt att måla allt från paneler och fönster till eluttag i samma färg, och det har gett rummet en fantastiskt behaglig och trygg känsla, trots att det är väldigt stort.
